DSC00476

Göteborgsscouternas vackra segelskuta.

Nu hittar vi henne i Eriksbergs Kulturbåtshamn. Men hur var hon från början och hur började historien om Mandalay

Mandalay sköts och seglas helt av ideella krafter.

Vill du vara med och se till att Göteborgsscouterna fortsatt har möjlighet att segla henne finns det flera möjligheter att hjälpa till.

Under våren och hösten finns en del arbetsdagar där Mandalay först görs i ordning inför årets seglingar och sedan riggas av och täcks igen på hösten för att förvaras över vintern. Alla är välkomna att hjälpa till! Datum för arbetsdagar som är beslutade finns i kalendern. För mer information kontakta Skeppsrådet: mandalay@gbgscout.se..

Bakgrund:

Mandalay köptes av Göteborgsscouternas Stiftelse våren 1994 för att ge främst Utmanarscouter (15-18 år) utbildning i segling och navigation runt om i nordiska farvatten. Därutöver ska skutan användas för ledarvård, utbildning, rekryteringsinsatser m.m.

Mandalay har som syfte att:

  • ge möjlighet att prova på och utvecklas som scout till sjöss, inomskärs såväl som utomskärs.
  • vara en saltstänkt symbol för havsanknytningen hos scouting i Göteborg.
  • vara inriktad mot scoutverksamhet för scouter och ledare.

Specifikationer:

Mandalay är byggd i plast efter ritningarna på Colin Archers Sjöräddningsskuta RS22 Vardøy, nedskalad mot originalet med ca 10%. Hon är väl lämpad som utbildningsplattform tack vare hennes goda sjöegenskaper.

Information:

Löa: 12,68 m + klyvarbom 3,6 m
Bredd: 4,15 m
Mast höjd över havet: 13,5 m
Djupgående: 2,30 m
Deplacement: 23 ton
Bruttoregisterton: 16 ton
Byggd år: 1984-86
Hamn: Eriksbergs kulturhamn, Göteborg
Ägare: Göteborgs Scouternas stiftelse
Anropssignal: SFE3329

Rigg, maskin etc:

Gaffel riggad 2 mastad Ketch
Max segelyta: 122 kvm
Max krysställ: 102 kvm
Maskin: 2004 Volvo Penta TAM 63, 120 hkr.
Propeller  3 bladig  med ställbara blad

Bemanning:

Max 12 personer ombord.
Under arrangemangsseglingarna skall en skeppare och en styrman finnas ombord.
Övrig segling är det skepparens ansvar att tillse att tillräcklig kompetens finns ombord.

Under däck:

Antal kojplatser: 12
Navigationsutrustning mm: GPS med elektroniskt sjökort, VHF, radar
2-lågig gasolspis med ugn
Kylskåp som kyls av motor och en Super-Cool
Uppvärmning med dieselpanna och elpatroner som värmer vattenelement.

 

 

Här hittar du hela bakgrundshistorien, väl värd sin läsning!

Det var en gång en 25-årig yngling i Karlstad som trots värmlänning han var, hade siktet ställt utanför Vänerns rand mot världens hav. Tillsammans med några kamrater i Karlstad hade han 1979 börjat tillverka ett skrov till en Colin Archer. Det kan nämnas att det byggdes ett systerfartyg som dessvärre skrotades många år senare på grund av brist på intresserade.

Räddningsskuta

Det är kanske lite vårdslöst att bara säga en Colin Archer. Mandalay är en något modifierad och förminskad kopia av ”Colin Archer RS 22”, byggd efter en av denne internationellt uppmärksammade båtkonstruktörs sista ritningar från 1909 till hans berömda ”reddningssköyter”.
Året var 1981 då Janne Borgman och Lennart Cedenqvist, som hade träffats redan 1978 på Sjöbefälsskolan för utbildning till Sjöingenjörer, köpte ut skrovet av Jannes kompisar sedan dessa gett upp båtbyggarplanerna. Janne hade flyttat till Göteborg där Lennart redan var bosatt.
– Hade jag vetat vad jag vet idag, hade jag aldrig gett mig in i det, berättar Janne (vilket inte är en ovanlig reflexion hos alla som genomfört liknande projekt, red anm.). Det var ett vansinnigt företag! Men ändå! Lennart och jag har slitit dag och natt. Men vi har haft det roligt! Härligt! Vilka äventyr!

Ett rejält skrov-mål

Äventyren började redan när amatörbyggarna (till lika sjöingenjörerna!) skulle forsla skrovet till Göteborg. Skrovet var för stort och gick inte in under tunnlar och broar. Det blev naturligtvis krångel med myndigheterna.
En av lösningarna, som de fick grubbla länge på, bestod av att transportera Mandalay på omvägar fria från broar och tunnlar. Jo det skulle gå! Efter många om och men accepterade polisen till och med att man demonterade ned portalerna ovanför järnvägsövergångarna för att skrovet skulle kunna gå under.
Nedmonteringen skulle dock kosta 5 000 kronor per portal och det fanns åtminstone 4-5 portaler som inte gick att undvika utefter färdvägen. Det skulle bli för dyrt!
Till slut hyrdes en specialtrailer, extra låg och med ett hydraulsystem, som sänkte bilen ytterligare vid de svåraste passagerna. Båtbyggarna Borgman och Cedenqvist och skrovet som skulle bli Mandalay, färdades slutligen till Hisingen, rustade med tillståndsblanketter – godkända i tre län för transport av fartygsskrov – och i sällskap av följebilar.
Det hade blivit hösten 1981. Med skrovet uppställt i Torslanda limmades samtliga däcksbalkar efter att man beställt dimensioneringsritning för resterande byggnation.

Många lager blev det

Sommaren 1982 monterades balkvägare, sammanlagt två hundra löpmeter, alla däcksbalkar, karvlar och fiskar. Samtidigt pågick arbetet på insidan med två man som slipade, spacklade och armerade skrovet med rowingväv och polyester. (Skrovet är uppbyggt med ett antal lager av järnarmering och nät, samt gjutet i plastolit. Skrovet är sedan plastat på in- och utsida med 10 lager rowingväv och polyester.)
Även kölsvinet förstärktes med laminat av rowingväv och polyester efter utjämning med hjälp av styren blandat med fin sand.

Sjösättning!

Hösten 1982 inköptes en utrangerad stadsbuss som konverterades till stabil båtvagn. En lastmaskin tog en mörk natt vagnen med Mandalays skrov från Torslanda till Klippan framför det gamla bryggeriet som idag är känt som Novotel.
Sommaren 1983 lades mycket arbete på att slipa och spackla skrovets utsida innan laminering med rowing och polyester kunde ske. Följande vinter ägnades åt att bygga basinrede som skott, durkvägare, motorbädd, mastfötter med mera.
1984 var det så äntligen dags för sjösättning och så småningom provtur. Fartyget var än i stort sett inte mer än ett skrov med två master.

Blytung Väner-otur

För att Mandalay skulle få tillräcklig stabilitet och bli en bra seglare fodrades barlast.
Man fick tag på bly billigt. I Karlstad. sju ton blyrör låg i ett antal containers!
Det visade sig vara enklare att ta en sjötur upp till Karlstad för att få i barlasten, än att få ned blyet till Göteborg. Mandalay seglades därför via Göta Älv upp via Vänersborg till Karlstad.

En resa som kom att ta flera veckor

Vid avsegling från Vänersborg blåste en kuling som ökade. Inga problem, det var ju en Colin Archer – en riktig ”räddningsköyte”! Förstaget small av och masten började röra på sig. Det gick hög sjö. Båten började rulla rejält. De trodde hon skulle slå runt.
Det var bara för äventyrarna att vända tillbaka till Vänersborg. Även nästa försök att ta sig över Vänern ledde tillbaka till Vänersborgs Båtvarv. Man träffade på land, vilket inte var så konstigt. Kursen bar nämligen på fel sida en prick. Det betydde en vecka på slip för att få henne sjöduglig igen.

Rörig påsk

Väl framme i Karlstad vidtog ett förfärligt arbete, att smälta ned sju ton blyrör till tackor.
– Vi bar dessa sju ton bly i flera omgångar: Ur containern till gjutformarna, från gjutformarna till en vinsch. Därefter vinschade vi ned tackorna i båten. Vilket slit! Armarna hängde mer eller mindre i backen.
Vi blev klara en påskafton. Det lyste varmt i stugorna på hemvägen. Folk firade påsk, åt gott, kopplade av, smällde påsksmällar och raketer. ”Vad håller jag på med egentligen”, minns jag att jag tänkte, berättar Janne.
Det blev många fler strapatser som tillsammans kunde fylla en hel bok. Nåja det har inte blivit någon bok, …än.

En seglande verkstad

Arbetena fortsatte med inredning, byte av stormast med mera. Barnsjukdomarna var många som, Janne uttrycker det.
Under den senare delen av 80-talet seglade Borgman och Cedenqvist omkring i en ”verkstad” med bandsågen surrad vid masten. Lite kuriosa: Under några år i början på 80-talet jobbade Janne i Polen med nybyggen på Gdanskvarvet. Av någon anledning blev i stort sett alla metalldelar till Mandalay framtagna där. En truckreparatör var också delaktig. Han hette Lech Walecha och blev sedermera president i Polen.

1500 sjömil

Sommaren 1989 var den första riktiga seglingssommaren, då seglade familjerna Borgman och Cedenqvist ungefär 1 500 nautiska mil.
På Nordisk Seglats 1990, bland alla sorters gaffelriggade skutor, Kryssarklubbens och västkustens övriga större skutor samt andra Colin Archers, blev Mandalay bästa svenska båt på etappen Säby – Lysekil.

Svår avvägning – bygga båt mot familj

Ynglingadrömmen om segling på de stora haven på egen köl förverkligades om än i de hav som låg närmast. Familjerna växte och det blev tungt att segla Mandalay på en familj med två mindre barn. Mandalay fordrade också mycket underhåll och den återstående delen av färdigställandet. Janne och Mats Berggren i Långedrag sjö hade varit kollegor några år och Janne tyckte att Mandalay skulle vara en bra båt för scoutverksamhet. Det tog några år med påtryckningar från Janne.

I Göteborgsscouternas ägo

Sedan Stefan Björnhage hade tänt på idén och efter diskussioner mellan intresserade Sjöscoutkårer och prisförhandlingar med ägarna (och inte utan vånda för Janne och Lennart som verkligen levt med henne under närmare femton år) blev den förverkligad. Göteborgsscouternas stiftelse blev ägare till Mandalay med A-sjö, L-sjö och T-sjö som ansvariga för fartyget. Från och med 2024 är det Distriktsstyrelsen som ansvarar för fartyget och gör det operativt med hjälp av Mandalayrådet, en grupp segelintresserade scoutledare från alla scoutkårer i Göteborgsdistriktet. Redan första sommaren under scoutflagg, 1994, seglade Mandalay tillsammans med L-sjös Skagerack upp till Vässarö-lägret utan för Öregrund. Färden gick i högtrycksvärme genom Göta Älv och Göta Kanal och Stockholms skärgård till Vässarö tur och retur.

Inredningen reds om

Under den första vintern 94-95 byggdes inredningen om för att passa scoutverksamheten bättre. Den märks stilmässigt nästan inte alls, men salongen breddades i och med att två stora tankar bordvarts plockades bort och nya istället placerades under durken. Två kojer fick plats bordvarts om pentryt och en bänk innehållande kyl fick plats mitt i salongen. Ytterligare två kojer till kunde ordnas, en akter om navigationsbordet och en i akterhytten om babord.
Med soffan i salongen som extra kojplats kan två befäl/ledare och tio scouter leva ombord.
För att förbättra seglingsegenskaperna och få plats för tankar under durken plockades ca 2 ton av barlast upp och smältes ned i en köl tillverkad av rostfri plåt som bultades fast under befintlig köl. Åtgärden förbättrade segelegenskaperna avsevärt.

Gott rykte bland skutor

Efterhand har seglen förnyats, delar av skarndäck bytts ut till teak. Toatanksystem, varmvattensystem med mera har förbättrats.
Många välfyllda seglingsveckor med blandat väder och fina upplevelser har avverkats under åren som följt. På Nordisk Seglats har Mandalay med Stefan Björnhage som skeppare fortsatt att skörda framgångar och skapat respekt bland ”skutgängen”, inte bara i Sverige utan också i våra grannländer.

Nyrenoveringar

Nu har vi hunnit fram till den stora och behövliga renoveringen av vitala delar av fartyget. 2003 har ”ankarboxarna med luckor mm” färdigställts, de nya avbärarna monterats, däcket har lyfts, slipats och vi har lagt ny tätningsmassa, brädgången monterats och slutmålning och lackning utförts i Mandalys ”vinteride”. 2004 har vi bytt maskin och byggt om akterhacket.
Efter sjösättning, riggning, säkerhetsbesiktning, uppfriskning och intrimning av skeppare och styrmän är Mandalay redo att dra ut på nya äventyr med scouter och ledare.
Som Janne nyligen uttryckte det:
– Det är med stor glädje vi kan konstatera att ungdomar, som vi själva var en gång då projektet började, finner samhörighet och glädje då de tillsammans med kamrater framför ett segelfartyg över havet, med allt vad det innebär. Det är den största belöningen vi kunde få, säger Janne.

Text av Mats Berggren

Varför heter hon Mandalay?

En dag i mitten på 80-talet låg en gammal ostasiatare, en vacker gammalt styckegodsfartyg med midskeppsbygge och ägt av Svenska Ostindiska Kompaniet, i Göteborgs hamn. Det var ett vackert fartyg, hon hette Mandalay.
Några dagar senare kom två myndighetspersoner från Sjöfartsverket för att mäta Jannes och Lennarts bygge. ”Vad heter fartyget”, frågade man. Svaret uteblev. Konsortiet hade länge letat efter ett lämpligt fornordiskt namn, men inte hittat något bra. ”Jamen hon måste ju ha ett namn, sa myndigheterna”. Med full respekt för tjänstemännen for då snabbt namnet på det vackra fartyget Janne hade sett i hamnen genom huvudet och ut genom munnen. Mandalay fick det bli!